Elise beställer mat på Rhodos
Elises första fläta
Jobbiga besked
Elise på förskolan
Medicin som strulade till kroppen
 
Rosor som jag fick från David då vi firade 4 år tillsammans
Blommorna David fick från mig då vi firade 4 år tillsammans 
Go middag
Kusinbus 
Julafton 
Hotellmys med älsklingen 
Måla med fingerfärg
Sommar och sol
 

 

 

Året 2017 summerat med 9 bilder. Familjen ❤ Framsteg och bakslag, livet fortsätter. 

Men jag är övertygad om att 2018 kommer bli året då framstegen överglänser bakslagen och livet hamnar på rätt spår igen. Att jag har klarat av matten (och dessutom fick bra betyg på kursen). Alla besök hos läkare, fysioterapeut och psykolog. Jag har tagit mig igenom varje dag, vissa dagar har varit lättare och andra dagar har man bara vilja lägga sig under täcket och inte komma fram förrän nästa dag alternativt nästa vecka. Vi har försökt att fira varje möjligt ögonblick då det har funnits något att fira för att orka med dom dagarna då det inte funnits mycket till ljus.

Jag är så tacksam för min familj som finns där och för vännerna. För min underbara fysioterapeut som stöttar mig och behandlar mig då smärtan/domningarna är som värst. För min läkare som gör allt hon kan för att hitta lösningar för att jag ska kunna komma tillbaka till arbetslivet och klara vardagen utan större problem.

Om mindre än en månad så har vi dessutom en 2åring i huset. Tiden går så sjukt fort. Att få följa Elise är en sån stor glädje men i det finns också en liten sorg. Att det var då min kropp började fela. Jag sökte hjälp första gången när Elise var 8-9 månader men fick bara höra att det var normalt. Jag bar ju runt på en snart 1åring som började vara "tung". Att det sen tog ca 9-10 månader till innan dom ens skrev en kallelse till magnetkameraundersökning efter min första kontakt med vården känns idag väldigt sjukt. Att det sen tog 3 månader till innan jag ens fick en tid (pga avbokning). Det är en väldigt lång kamp med vården och försäkringskassan som ännu inte är över.

Men som jag har sagt tidigare så har jag inte gett upp hoppet än på långa vägar. 2018 kommer vara året då det vänder och alla problem från 2017 kommer att lösa sig. Jag ser framemot 2018 och öppnar mina armar välkomnande inför alla möjligheter som medföljer det nya året <3

Elise med kusin Emma

 
Elises handavtryck december 2017
 
Bebisträff januari 2017
 
Fjällen våren 2017
2 dagar innan älskade lilla Sookie fick somna in
Sookies viloplats
Kvikkjokk
 
 
Tiden går så sjukt fort. Nu är det bara 10 dagar kvar till julafton.
Nästa vecka har jag nationella provet i matten.
Senaste dagarna har jag kämpat på med att hitta en balans mellan att plugga och att hantera värken. Jag har ätit Gabapentinet nu ett tag men har fått tillbaka biverkan på ögonen så idag efter kontakt med hälsocentralen så beslutades att jag skulle ta en paus från Gabapentinet igen och invänta att min doktor ska ringa upp mig i slutet på nästa vecka så vi får diskutera vidare hur vi ska gå till väga.
Igår kväll låg jag i soffan med kraftigt illamående pga värken som bara lättade då jag hade på mig tensen (ström behandling). Natten har varit hemsk då jag även fick sprängande huvudvärk (biverkan) som gjorde det svårt att somna.
Nog om värken.
På tal om att tiden går fort. Fick upp på Facebook från 1 år sen en bild på en liten Elise med sin första håruppsättning, hihi svårt att förstå att hon har haft så lite hår när man ser hennes hårsvall nu :-P
Igår och idag har hon lämnat små julklappar till hennes lärare. Dom gör ett fantastiskt jobb och är verkligen värd all uppskattning dom kan få <3
 
 
Nu blir det att vila ett tag innan jag ska ta tag i matten en vända till innan jag ska till sjukgymnasten och förhoppningsvis få någon slags lindring